Floden
Solen tar sig igenom lövverket och lämnar skuggor efter sig som sakta rör sig i takt med att vinden smeker träden. Jag följer ett ljud av vatten och stigen har försvunnit långt bakom mig. Mina steg känns lika tunga som hjärtat och jag funderar ofta på att helt enkelt ge upp och lägga mig under ett träd.
Men jag fortsätter och efter ett tag en flod. Vattnet rör sig sakta förbi. Det är bara några meter över till den andra sidan men jag kan inte se vart floden börjar eller slutar. Jag känner ett starkt behov av att följa vattnet men min väg hindras av stora stenar och träd.
Jag tvekar en stund innan jag tar av mig skogen och tar ett steg ner i floden. Trots att det fortfarande är tidigt på sommaren är vattnet varmt, ovanligt varmt. Stenarna under mina fötter är hala men de ger ändå ett visst grepp och jag lyckas hålla mig ståendes trots att vattnet försöker dra med mig. Jag tittar ner på linnet och shortsen jag har på mig, rycker på axlarna och går djupare ner i vattnet.
Snabbt tar floden tag i mig och ber mig vänligt men bestämt att följa med. Jag sträcker ut armarna framför mig och glider ner i det varma vattnet. Jag behöver knappt anstränga mig för att ta mig framåt eller hålla huvudet ovanför vattenytan. Floden gör det mesta jobbet vilket ger mig tid att studera omgivningen.
Skogen runt mig går igenom snabba förändringar framför mina ögon. Ena stunden en ljus lövskog, några meter senare har de flesta träden försvunnit och omgivningen gapar tomt runt mig. Några meter till och de ensamma lövträden som hängde sig kvar i tomheten har bytts ut mot en mörk och tät barrskog. Ett par simtag och skogen förändras igen till något man i vanliga fall endast ser i sagor. Träden är mörka, gamla och hotfullt sträcker de sina grenar mot floden och med den mig.
Förändringarna fortsätter om och om igen. Ljust, mörkt, hotfullt och tomt om vartannat.
Jag vet inte hur långt floden har tagit mig men jag är ganska säker på att jag inte kommer att hitta igen mina skor igen. Plötsligt öppnar floden upp sig i en sjö. Jag följer med vattnet tills jag nästan befinner i mitten av sjön. Runt mig kan jag se skogen och alla dess olika ansikten som den visat mig på min simtur.
Jag stannar upp, trampar vatten och tänker på inget särskilt när vattnet plötsligt bryts av rörelse och bubblor. Upp ur vattnet kommer först ett huvud, ett vackert sådant med stora bruna ögon och markerade drag. Huvudet följs av axlar och en bröstkorg. Jag känner hur min haka faller ner till naveln. Mannen ler mot mig och jag känner en direkt tillit till honom.
"Följ mig" Säger han.
"Blir det bättre då?" Frågar jag.
"Det blir annorlunda" Svarar han
"Ja, men jag är ju fortfarande densamma". Han ler mot mig och nickar.
Jag tittar runt igen mot skogen som ständigt förändras framför mina ögon och skakar på huvudet.
"Kanske en annan gång" säger jag, "senare."
"Bra tänkt" svarar han och försvinner ner i vattnet igen.
Men jag fortsätter och efter ett tag en flod. Vattnet rör sig sakta förbi. Det är bara några meter över till den andra sidan men jag kan inte se vart floden börjar eller slutar. Jag känner ett starkt behov av att följa vattnet men min väg hindras av stora stenar och träd.
Jag tvekar en stund innan jag tar av mig skogen och tar ett steg ner i floden. Trots att det fortfarande är tidigt på sommaren är vattnet varmt, ovanligt varmt. Stenarna under mina fötter är hala men de ger ändå ett visst grepp och jag lyckas hålla mig ståendes trots att vattnet försöker dra med mig. Jag tittar ner på linnet och shortsen jag har på mig, rycker på axlarna och går djupare ner i vattnet.
Snabbt tar floden tag i mig och ber mig vänligt men bestämt att följa med. Jag sträcker ut armarna framför mig och glider ner i det varma vattnet. Jag behöver knappt anstränga mig för att ta mig framåt eller hålla huvudet ovanför vattenytan. Floden gör det mesta jobbet vilket ger mig tid att studera omgivningen.
Skogen runt mig går igenom snabba förändringar framför mina ögon. Ena stunden en ljus lövskog, några meter senare har de flesta träden försvunnit och omgivningen gapar tomt runt mig. Några meter till och de ensamma lövträden som hängde sig kvar i tomheten har bytts ut mot en mörk och tät barrskog. Ett par simtag och skogen förändras igen till något man i vanliga fall endast ser i sagor. Träden är mörka, gamla och hotfullt sträcker de sina grenar mot floden och med den mig.
Förändringarna fortsätter om och om igen. Ljust, mörkt, hotfullt och tomt om vartannat.
Jag vet inte hur långt floden har tagit mig men jag är ganska säker på att jag inte kommer att hitta igen mina skor igen. Plötsligt öppnar floden upp sig i en sjö. Jag följer med vattnet tills jag nästan befinner i mitten av sjön. Runt mig kan jag se skogen och alla dess olika ansikten som den visat mig på min simtur.
Jag stannar upp, trampar vatten och tänker på inget särskilt när vattnet plötsligt bryts av rörelse och bubblor. Upp ur vattnet kommer först ett huvud, ett vackert sådant med stora bruna ögon och markerade drag. Huvudet följs av axlar och en bröstkorg. Jag känner hur min haka faller ner till naveln. Mannen ler mot mig och jag känner en direkt tillit till honom.
"Följ mig" Säger han.
"Blir det bättre då?" Frågar jag.
"Det blir annorlunda" Svarar han
"Ja, men jag är ju fortfarande densamma". Han ler mot mig och nickar.
Jag tittar runt igen mot skogen som ständigt förändras framför mina ögon och skakar på huvudet.
"Kanske en annan gång" säger jag, "senare."
"Bra tänkt" svarar han och försvinner ner i vattnet igen.
