April April
Hej igen!
Var ju första april idag, blev ni lurade?? Det blev inte jag, inte vad jag vet iaf. Om inte läraren skämtade när hon sa att vi borde läsa 300 sidor tills på måndag... Hmm... Jag tvivlar starkt om jag ska vara ärlig. Synd dock, lite mycket sidor att läsa på mindre än en vecka.
Har sagt hej då till Cicci nu också. Hon åker hem till Gbg imorron bitti så det var därför jag var hos Camilla. 5 pers och 3 hundar på 25kvm. Blev lite trångt där ett tag, helst när hundarna ville sova på en. Men det var trevligt det också. Hundarna är så snälla och söta så=) Vi gjorde inte så mycket, satt och kollade på tv, House och So you think you can dance, och sen snackade vi lite om dittan och dattan. Trevlig kväll, kom hem lite efter halv 11 och har i princip inte gjort något sen dess. Borde gå och lägga mig nu men jag vet inte ja=)
Fick höra om Fallet Mikael idag på föreläsningen.
Fallet Mikael handlade om en tysk familj med pappa, en gravid mamma och en pojke, Mikael. De var på semester här i Sverige i nån kommun någonstans i mitten av Sverige tror jag och hälsade på en släkting sedan skulle de köra vidare genom landet. Släktingen började dock fundera på om något kanske inte stod helt rätt till med Mikael eftersom han var så tillbaka dragen och hade blåmärken lite överallt. Så släktingen beslutade sig för att anmäla till socialtjänsten i den kommunen.
När socialchefen fick in anmälan så gav hon ut den till en av sina socialsekreterare som direkt sa nej eftersom han hade för många fall. Hon tänkte då över det igen och gav ut det till en annan socialsekreterare som också sa nej eftersom hans pappa var döende. Tillslut gav hon fallet till en tredje socialarbetare som tog fallet och åkte till släktingen för att få träffa Mikael. Problemet var bara att det då hade gått en vecka sedan släktingen hade anmält till socialtjänsten och familjen hade nu rest vidare, och släktingen visste inte vart.
Ett tag senare. Vet inte hur länge. Så kommer den gravida mamma in på sjukhuset i Umeå och är rädd för att något kan vara fel med barnet, med sig har hon Mikael. Sköterskan som undersöker mamman upptäcker inget fel men reagerar dock på att Mikael inte ser ut att må så bra, så hon anmäler detta till socialtjänsten i Umeå kommun. Problemet: sköterskan vet inte vart familjen bor eftersom de bara var där på semester.
Några dagar efter detta kommer en pappa in på akuten med en pojke i sina armar och säger att hans son drunknat. Pojken är Mikael och läkaren konstaterar ganska snabbt att Mikael inte alls har drunknat. Han är visserligen blöt men det finns inget vatten i hans lungor. Så läkaren bestämmer sig för att göra en obduktion och de hittar då en mängd olika skador, såsom fel läkta frakturor, på Mikael som tyder på extremt grov misshandel.
Pojken hann alltså dö innan socialtjänsten gjorde något.
När man hör detta mår man ju fan illa. Det är helt sjukt egentligen, hur kan det gå till på det här sättet?! Och den här världen ska jag ge mig in i. Fast det är egentligen för just detta som jag vill bli socialarbetare. Så jag förhoppningsvis kan göra någon skillnad. Hjälpa dom som behöver hjälp men av någon anledning inte får det.
Vad som irriterar mig mest är varför det tog en vecka för socialchefen att ge fallet till en tredje sekreterare. De hade så klart dåliga resurser vilket är det största problemet till varför fel händer inom socialtjänsen. Men samtidigt ska det väl inte ta en vecka att ge fallet till en socialsekreterare som faktiskt kan ta det. De första två som hon frågade hade rätt att säga nej, men varför frågade hon inte alla på samma dag?
Vi fick även höra om ett fall där ett gift par fick sina 5 barn omhändertagna. Omhändertagandet var helt giltigt, men problemet var att socialtjänsten placerade ut barnen på olika delar i Sverige, från Umeå till längst ner i söder, där föräldrarna bodde. Det är ju också helt sjukt. Föräldrarna måste ju fortfarande kunna träffa sina barn och barnen måste ha en chans att träffa sina syskon. Som tur va så fick föräldrarna rätt i europadomstolen och barnen blev omplacerade närmare föräldrarna.
Det här kändes inte som världens roligaste inlägg och det är inte roligt att höra om heller. Men ändå bra, jag vill veta vilka fel som begåtts så att jag ALDRIG gör de felen själv.
Nu ska jag sova!
God Natt//Linda
Var ju första april idag, blev ni lurade?? Det blev inte jag, inte vad jag vet iaf. Om inte läraren skämtade när hon sa att vi borde läsa 300 sidor tills på måndag... Hmm... Jag tvivlar starkt om jag ska vara ärlig. Synd dock, lite mycket sidor att läsa på mindre än en vecka.
Har sagt hej då till Cicci nu också. Hon åker hem till Gbg imorron bitti så det var därför jag var hos Camilla. 5 pers och 3 hundar på 25kvm. Blev lite trångt där ett tag, helst när hundarna ville sova på en. Men det var trevligt det också. Hundarna är så snälla och söta så=) Vi gjorde inte så mycket, satt och kollade på tv, House och So you think you can dance, och sen snackade vi lite om dittan och dattan. Trevlig kväll, kom hem lite efter halv 11 och har i princip inte gjort något sen dess. Borde gå och lägga mig nu men jag vet inte ja=)
Fick höra om Fallet Mikael idag på föreläsningen.
Fallet Mikael handlade om en tysk familj med pappa, en gravid mamma och en pojke, Mikael. De var på semester här i Sverige i nån kommun någonstans i mitten av Sverige tror jag och hälsade på en släkting sedan skulle de köra vidare genom landet. Släktingen började dock fundera på om något kanske inte stod helt rätt till med Mikael eftersom han var så tillbaka dragen och hade blåmärken lite överallt. Så släktingen beslutade sig för att anmäla till socialtjänsten i den kommunen.
När socialchefen fick in anmälan så gav hon ut den till en av sina socialsekreterare som direkt sa nej eftersom han hade för många fall. Hon tänkte då över det igen och gav ut det till en annan socialsekreterare som också sa nej eftersom hans pappa var döende. Tillslut gav hon fallet till en tredje socialarbetare som tog fallet och åkte till släktingen för att få träffa Mikael. Problemet var bara att det då hade gått en vecka sedan släktingen hade anmält till socialtjänsten och familjen hade nu rest vidare, och släktingen visste inte vart.
Ett tag senare. Vet inte hur länge. Så kommer den gravida mamma in på sjukhuset i Umeå och är rädd för att något kan vara fel med barnet, med sig har hon Mikael. Sköterskan som undersöker mamman upptäcker inget fel men reagerar dock på att Mikael inte ser ut att må så bra, så hon anmäler detta till socialtjänsten i Umeå kommun. Problemet: sköterskan vet inte vart familjen bor eftersom de bara var där på semester.
Några dagar efter detta kommer en pappa in på akuten med en pojke i sina armar och säger att hans son drunknat. Pojken är Mikael och läkaren konstaterar ganska snabbt att Mikael inte alls har drunknat. Han är visserligen blöt men det finns inget vatten i hans lungor. Så läkaren bestämmer sig för att göra en obduktion och de hittar då en mängd olika skador, såsom fel läkta frakturor, på Mikael som tyder på extremt grov misshandel.
Pojken hann alltså dö innan socialtjänsten gjorde något.
När man hör detta mår man ju fan illa. Det är helt sjukt egentligen, hur kan det gå till på det här sättet?! Och den här världen ska jag ge mig in i. Fast det är egentligen för just detta som jag vill bli socialarbetare. Så jag förhoppningsvis kan göra någon skillnad. Hjälpa dom som behöver hjälp men av någon anledning inte får det.
Vad som irriterar mig mest är varför det tog en vecka för socialchefen att ge fallet till en tredje sekreterare. De hade så klart dåliga resurser vilket är det största problemet till varför fel händer inom socialtjänsen. Men samtidigt ska det väl inte ta en vecka att ge fallet till en socialsekreterare som faktiskt kan ta det. De första två som hon frågade hade rätt att säga nej, men varför frågade hon inte alla på samma dag?
Vi fick även höra om ett fall där ett gift par fick sina 5 barn omhändertagna. Omhändertagandet var helt giltigt, men problemet var att socialtjänsten placerade ut barnen på olika delar i Sverige, från Umeå till längst ner i söder, där föräldrarna bodde. Det är ju också helt sjukt. Föräldrarna måste ju fortfarande kunna träffa sina barn och barnen måste ha en chans att träffa sina syskon. Som tur va så fick föräldrarna rätt i europadomstolen och barnen blev omplacerade närmare föräldrarna.
Det här kändes inte som världens roligaste inlägg och det är inte roligt att höra om heller. Men ändå bra, jag vill veta vilka fel som begåtts så att jag ALDRIG gör de felen själv.
Nu ska jag sova!
God Natt//Linda
Kommentarer
Trackback
