Sjuklingen

Ni som följt min blogg ett tag är medvetna om att Aleria (våran katt) är sjuk. Vi var ju till veterinären för ett år sedan och försökte ta reda på vad som var fel. Det enda vi visste då var att var 3-4mån blev hon sjuk, slutade äta och kräktes. Det har pågått sedan hon var liten och har fortsatt sedan senaste veterinärsbesöket, som inte gav något.

Så här såg hon ut förra året när hon kom hem:                     Alldeles tjock om benet efter droppet:



Idag tog vi hon till veterinären igen, eller Ewout tog hon dit, jag hade ingen lust att följa med och se henne så rädd och ledsen. Även denna gång tog dom blodprov. Först tog dom för att ta tester där och återigen visade resultaten att hon har för högt eller för lågt (Ewout kommer inte ihåg vilken det var) antal vita blodkroppar och att vad det än är som är fel på henne så är det troligen kroniskt eftersom det är återkommande. Något mer än så kunde dom inte säga på grund av brist på rätt utrustning, så dom var tvungen att ta ett till blodprov=/ Stackars liten. När dom var klar hoppade hon runt som en galning så Ewout har blod över hela jackan nu.

Så här ser hon ut nu:                             Båda benen rakade=/



Det sista blodprovet blev iaf iväg skickat till Uppsala för mer tester och resultaten från dom får vi förhoppningsvis under veckan. Jag hoppas att vi äntligen kan få reda på vad som är fel, och att det inte är för seriöst!

Hon fick iaf nån vit sörja som vi ska ge henne tre gånger om dagen. Den ska lugna ner hennes mage så att hon inte kräks, sedan 30 min efter ska vi tvångsmata hon, så hon får i sig näring. Allt detta med sprutor.

Det har alltså varit en ganska tuff dag för min lilla älskling. Inte nog med att hon är sjuk, hon var även tvungen att gå till veterinären som hon hatar, ta två blodprover och sedan måsta tvingas i vit sörja och mat av oss. Men, det är ju för hennes eget bästa! Nu hoppas jag bara att hon blir bra igen snart så hon kan börja äta själv igen, inte roligt att tvinga henne. Hon slapp iaf dropp den här gången, vilket hon hatade mer än blodprovet så det är ju bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0